Tid: 13.15-15
Hybrid: online (Zoom) eller på Malmö universitet (hus Niagara, rum NIC0826)
Språk: svenska
2030-talets boende med plats för alla skeden i livet: Om tillgänglighet och användbarhet som krav i bostadsutformningen i 12 länder
Karin Grundström, professor i arkitektur, Institutionen för urbana studier, Malmö universitet
Jonas E. Andersson, docent i arkitektur och urban gestaltning, Institutionen för urbana studier, Malmö universitet
På detta seminarium kommer Karin och Jonas att presentera forskningsrapporten från projektet ”Bostaden med plats för livets alla skeden, om tillgänglighet och användbarhet i 2030-talets bostadsutformning för alla” som forskningsrådet FORMAS beviljade anslag för inom utlysningen Kunskap för en socialt hållbar bostadsförsörjning. Tillgänglighet och användbarhet är ett funktionskrav i den svenska bygglagstiftningen, ett krav som kommer att förändras den 1 juli 2025. För en bredare genomlysning har Oskar Jonsson, biträdande forskare i forskargruppen Aktivt och hälsosamt åldrande, Lunds Universitet samt Mai Almén, arkitekt och tillgänglighetssakkunnig Hinderfri design AB, inbjudits att läsa och kommentera rapporten.
Seminarieledare: Martin Grander, Malmö Universitet
Abstract
Forskningsprojektet har letat upp informanter i nationella och internationella forskar- och myndighetsnätverk. Totalt 122 informanter från länder inom EU, Japan, Kanada, Storbritannien och USA inbjöds att delta i enkät om tillgänglighet och användbarhet som funktionskrav. Enkäten innehöll 37 frågor som behandlade funktionskravet i regelverk och praktisk tillämpning. Nitton svar var möjliga att analysera och ge en bild av funktionskravet i Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Japan, Kanada, Nederländerna, Storbritannien, Spanien, Tyskland och Sverige. Sammanlagt 62 svar inkom varav 43 avböjande svar. Enkätsvaren lämnades av 10 kvinnor och 9 män, företrädesvis arkitekter.
Kravet på tillgänglighet och användbarhet fokuserar på tekniska lösningar såsom ramplutningar, svängytor för rullstolar, eller passagebredder. Funktionskravet har utvecklats från mitten av 1960-talet och framåt. Under 2000-talet har bristande tillgänglighet i den byggda miljön även inkluderats i diskrimineringslagstiftning. I de flesta länder används begreppet tillgänglighet, medan användbarhet förekommer i de nordiska länderna. Kravet är ofta sammankopplat med funktionhinderspolitiska målsättningar om barriärfri utformning, inkluderande eller universell design. Informanter menade att funktionskravet kan utvecklas vidare och skulle vinna på en tydligare knytning till användares behov. Funktionskravet har även en otydlig koppling till hållbarhet. Två konkreta fall på tillgängliga bostadsbyggnader kunde identifieras, ett i Finland, och ett i Danmark.
Resultatet visar på att funktionskravet tillgänglighet och användbarhet är i behov av att utvecklas. En sådan utveckling kan innebära att inkludera mer information om användares krav på bostadens utformning. Kravställningen i byggregelverket skulle i högre grad betona en passning mellan utformningen av bostaden och behov som uppstår på grund av nedsättningar hos användaren under livet, på grund av långvarig sjukdom, fysiska begränsningar i kroppen, kognitiva nedsättningar eller åldersrelaterade besvär. I det moderna samhället är hemmet ett nav för vård och omsorg. En sådan utvecklingen av funktionskravet gör att det stödjer koncept som design för alla, inkluderande eller universell utformning. Ett förtydligande av funktionskravet tillgänglighet och användbarhet i relation till den mänskliga användaren leder också till ett tydligare hållbarhetsperspektiv på bostaden och andra typer av byggnader. Ett funktionskrav på hållbarhet för bostäder och andra byggnader skulle lyfta fram behovet att utforma byggnader med tanke på periodiskt underhåll.